Kristusbilden i Kristnebergsgruvan

Kristusbilden i Kristineberg var förutsagd innan det hände 1946 av en lappkvinna i Vilhelmina. Hon hade fått denna profetia.

”I världens yttersta tider kommer det att uppstå många falska profeter, av vilka åtskilliga kommer att förutsäga tiden för den yttersta domen. Om du får höra sådana tala, skall du inte tro vad de säger, ty endast Gud vet om den dagen. Beviset på att vi nalkas slutet är människornas lärdom, vilken sprider sig över hela jorden. Folken kommer också att bli egenkära av sig och lita på sig själva. Kristenheten avtar och gudaktigheten försvinner. Människorna skall mena, att ingen Gud har skapat jorden. Somliga kommer att tro, att människorna själva åstadkommit undret. Framtidens människor kommer att göra stora uppfinningar, ja så stora, att de anser att inte ens Gud gjort sådana underverk. Den mänskliga uppfinningsförmågan kommer att dana om de människor, som Gud skapat, men de människorna kommer att sakna själ.

Människorna kommer att resa i skyn på drakliknande föremål. Det blir drakliknande, fräsande föremål i skyn, på jorden och under jorden. På den tiden kommer människor att jubla och säga sig vara världsalltets herrar. Men ändå är de inte nöjda. Nästa etapp blir försöket att övervinna döden. Ingen skall behöva dö utan få evigt liv. Allt detta kommer människorna att se, men de har ej längre visdomens ögon att se med. De vill ej bättra sig från sina synder. Vedermödans plågor skall övergå alla jordens länder och folkslag, och på alla tungomål kommer klagolåt att höras.

Men i Norden finns ett land med resligt folk, och folken i Nordanlanden skall skonas i det längsta från de vedermödor, som redan gått ut över jorden. Ty Gud själv har rett en boning åt sin enfödde Son i ett av Nordlandets skimrande berg. Berget och landet skall länge vara överskuggat av Herrens hand. Var berget och landet finns, vet ännu ingen, men det skall uppenbaras i världens sista tider. Men innan den tiden kommer, har folken i Nordanlanden vikit av från Guds utstakade vägar. Ännu kommer Gud att förbarma sig över människorna i Nordlandet, därför att de är givmilda av sig. Men även det folket skall tilltaga i synd. Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde Sons bostad i det skimrande berget, den boning, som han själv tillrett.

Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där. Ytterligare gång kommer Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge gudabilden visar sig, och dess boning inte krossats av människohänder.”